Något som vi är ensamma om
En tydlig trend som allt fler blir varse om är att man måste byta ut sina brevlådor. I mitt villaområde står dessa brevlådor uppradade efter varandra för oss som bor på gatan snett till höger om den cirkel alla bilar måste göra för att kunna vända på vår återvändsgata. Från början när vi köpte vårt hus 1999 var alla våra brevlådor likadana. Denna fula gråa lådan i plast med ett enkelt lock som ofta lyfter om det blåser för mycket. 2001 var året då den första av grannarna på gatan bytte ut denna brevlåda mot något större och rejälare i metall som man var tvungen att ha nyckel till för att kunna komma åt sin post. Året efter följde genast två nya par efter och av någon anledning blev det samma typ av fula avlånga brevlåda i svart metall. Sedan kom stormen Gudrun och vissa av dessa brevlådor som satt kvar och som hade samma gamla stuck hade fått en del stryk och strax efter sden stormen satt det två nya brevlådor kvar. Förra sommaren var vi bara tre kvar som hade behållit originalet när de med den stora poolen bytte till en i metall med nyckel och nu i september bytte även vår brandmästare och till sist var det bara vår fula gråa i plast som blev kvar och den sitter där inklämd mellan övriga stora rejäla brevlådor. En brevlåda vi nu är ensamma om på vår gata. Många börjar också blänga lite på oss när jag eller frugan hämtar vår post att ”typ borde de inte byte de också” fast jag har bara ett enda svar på det och det är ALDRIG I LIVET. Att kunna vara unika och ensamma om något, det känner vi bara stolthet över och reta de andra lite är bara kul. Därför kommer vi behålla vå brevlåda så länge vi kan för vi har inget behov att sätta dit något nytt dyrt som man måste ha en nyckel till för att kunna hämta detta man får i sin exklusiva brevlåda varje vardag året runt.